Självoffring eller självbehag?
Nu är jag lite kluven i mina tankar. Om jag hjälper en person på ett uppoffrande sätt är det ju bra, men det är ett litet hål i det hela nämligen anledningen. Jag tar en smäll för någon annans bästa, och det lär personen i fråga uppskatta och glädjas över. Men det här är där skon klämmer. Jag gör det ju för att jag själv mår bra när personen jag hjälper mår bra, eller är det enbart en bonus att jag mår bra av det?
Är oegoistiska handligar nobla, eller är de bara väl förklädda handlingar för eget välmående?
/// Devoy
Är oegoistiska handligar nobla, eller är de bara väl förklädda handlingar för eget välmående?
/// Devoy
Kommentarer
Postat av: Tvättbjörn
Kan ju säga att människa är egoistisk och allt vi gör motiveras av just det. Men på senare tid tror jag inte riktigt på det...
I grund och botten är det ju inte omöjligt att det är så. Men det undermedvetna är ju som det är. Vi kanske inte tänker på det, men om vi hjälper ngåon mår vi ju också bra av det, vi känner oss uppskattade och viktiga....
Det där går att knepa på i år och dagar xD
Postat av: Linda
Jaadu... Tål att tänkas på.
Postat av: Agent00koll
glädjer det båda så kan det väll inte vara egoistiskt :/
men de e min åsikt det ;P
Trackback